linncatrin

Det är en konst att vara hemma och lugna ner sig.
Utan att gå itu.
Gjorde en tårta.
diskade,
somnade,
satte upp tavlor,
pratade med lilla o,
beställde skivor,
fikade i kyrkan,
och
fick nya skott att plantera.

Har köpt båda två.
Den ena med hjälp av Joakim Kosi för jag förstod inte finskan.

Ikväll känner jag att jag inte alls har lust att läsa Läroplanen för de frivilliga skolformerna
och inte ens Läroplanen för de obligatoriska skolväsendet.
Blir istället otroligt kreativ och gör planeringar för både dansmixen och lektionerna på
vfun på Täby friskola.

Inatt satt jag med många andra på ett roslagståg.
Vi hade ingenting med oss och visste inte riktigt varförn vi var på tåget.
Hursomhelst så stannade tåget mitt i ett miljonprojektsområde.
Då skulle vi hitta en lägenhet.
Jag var med mamma o pappa och mina syskon.
Och alla lägenheter var så små.
Man var tvungen att vara snabb för annars kunde lägenheterna ta slut.
På femte våningen kunde man hyra film.
Vi tog en tvåa på fjärde våningen.
Mannen som visade lägenheterna var han i mitten.



Sen så var det något med helt enorma katter. Men jag minns inte.
Antingen så vägde de 150 kg eller så var de 1,50 m långa.

- Du är det bästa jag har

- Men du har inte så mycket



Idag var jag trött. Balettläraren tyckte att alla var trötta.
Då fick vi stretcha istället.
Det var tur. För idag tänkte jag...
"Nu dör jag".
Jag dog inte och nu har jag dessutom ätit kinamat.
Imorn är det impro med kontaktimpro och då blir man som gelepudding i kroppen.
Det tycker jag om. Sen är det pilates.
När någons höft kluckar måste jag knipa ihop ansiktet som ett russin.
Annars så blir jag ljudet.
Kluck. nej såhär.

kluck, kluck kluck. Knak.

En finfin musikvideo.