linncatrin

gör mig stark, jag ber att du håller mig
bo i mig
gör mig stark
lev i mig, du vet jag vill älska dig
bo i mig
gör mig stark

så bär mig gud i dig
bär så långt det går
jag slutade försöka för länge sen

så bär mig gud i allt
bär så långt det går
och trodde jag på dig snälla stå kvar hos mig

när jag vaknar i mardrömssvettigalakan bo i mig
gör mig stark
lev i mig
när allting rasar
när hela världen ramlar
bo i mig
gör mig stark
lev i mig


//emil svanängen

Min bror och jag har julaftonsdisco. En tradition som aldrig känns
urtiden.

Jag gillar min familj. Och Emanuel såklart. Att livet har en mening och
att man kan vara med Gud. Jag gillar att dansa. Att titta på dans och
hoppa omkring med små barn i rosa klänningar och göra fem små apor
hoppade i sängen. Jag gillar många människor och deras familjer. Och
kyrkan i Väsby. Te, kladdkaka och delicatobollar. Katter. Alla babydjur.
Värmesulor och långkalsonger.
När det är färdigstädat och klockan inte är tio.
Gamla mentalsjukhus, oljehamnen och folkparker med dansbana.
När Emanuel lagar mat. Vykort. Fina mail med.
Biblioteket i skolan med röda fåtöljer och element till fötterna.
Brännsår på fötterna från ett plastgolv.

Lördagar är roliga dagar för då får man paket av dansbarnen. Idag
fick jag ett halsband och förra veckan det här familjeträdet på
post-itlappar. Överst mormor och morfar, sedan mamma och pappa...
och den sista tror jag är ett syskon. Blev bjuden på ett kalas också.

hej då

Om du trollar bort mig
långt från dig
och lurar hem mig
med dina sämsta tricks
så får du mig ändå

//emil jensen


Nu gick alla människor hem och jag borde springa till sängen
med tanke på den tidiga morgonen. Men icke.
Kan ju lyssna på den här trevliga låten.

När jag ska till skolan går jag av i Karlberg och går till Sankt Eriksplan.
Då går jag förbi Birkastans tapetserarbutik.
Jag går långsamt långsamt och tittartittartittar tills nacken nästan går av
och jag måste vrida på huvudet igen.
Allting är så fint och på riktigt därinne.
Jag vill också vara med.