En skvätt vitt
Ibland blir man arg
Just nu är jag arg på Stockholms universitet. Byråkratins byråkrati.
-Hej jag ska gå lärarprogrammet med inriktning dans...
-Jaha, finns det en sån utbildning?
Så slussas man vidare från den ena till den andre och ingen vet nåt om
varken kurser eller scheman. Och får man veta vilken kurs som är inlednings-
kurs så är det fel kurs och sen så ångrar de sig.
Idag köpte vi lax bredvid myroribrallan killen. Det var underhållande på minst
tre olika sätt.
Hur jag faktiskt känner
Det är så otäckt att bli 21.
Vi vann!
Vi ska måla vittvitt och fixa. Spännande.
Jag förvånas ständigt över hur barnsliga barn är.
Jobbade lite på fritids idag och upptäckte att det faktiskt
finns barn som säger L istället för R på allvar. Dessutom
leker de mamma, pappa, barn fast att de går i trean.
Okej Rodebjer. Jag fattar. Jag måste skaffa en ridhjälm.
Blåvalen
Emanuel har lärt mig att lyssna på en ny låt. Det är Laleh
och låten heter Bjurö klubb. Den går såhär...
"Om du äter upp mig ska jag hämta mina bröder
Och jag ska tjalla-lla, tjalla ifrån döden
Och jag ska skriva brev till dina närmaste och bästa
Och säga att du lurar folk som emellanåt är ledsna"
Man får inte luras.
söndagskval igen
Det här med att helt enkelt vara tvungen att gå i sina föräldrars fotspår
vad gäller yrke kanske inte är så dumt.
All denna energi som går åt till att fundera på vad man ska bli.
Jag skulle kunna göra så mycket annat med den.
Kanske kunde jag plocka ur diskmaskinen, städa efter tjejkvällen, dansa
en smula eller fundera över kyrkcafeéts makeover.
Men istället sitter jag o surar. Så kan det vara.
Titta. Vad fint. Och Lisa Ekdahls skiva "Give me that slow knowing smile".
Så är det bara
Läste en intervju med Salem al Fakir idag. Han sa att en väldigt överskattad
egenskap är att alltid säga vad man tycker.
Jag håller med.
